......med förbehåll. Arbetstränar igång så sakta. Allt för att inte halka tillbaka som så många av mina mer energiska bröstsystrar gjort. Man vill ju ta igen. Komma tillbaka. Känna sig behövd. Höra hemma. Jag ha saktat in livet. Tar inte kurvorna lika hårt. Att leva här. Jag luktar på varenda känsla. Då går det inte att rusa. Kanske reser jag nånstans. Kanske inte. Det beror på hur stort just det behovet är. Nu känns det större att stanna kvar. Stort. Nästan skrämmande.
Fina Ylva, ta det vackert, i din fart, och reflektera precis som du är bäst på. Tänk på din och dina kompisars resa, du är inte ensam vid målet, precis som du inte varit längs vägen. Yoga it, Love you
Fina Ylva, ta det vackert, i din fart, och reflektera precis som du är bäst på. Tänk på din och dina kompisars resa, du är inte ensam vid målet, precis som du inte varit längs vägen. Yoga it, Love you