Jag har försökt. Jag har försökt så himla många gånger. Men jag behöver den där uppförsbacken. För att känna att jag lever. Uppförsbackar har blivit som ett livselixir. Cykla uppför. Gå brant uppför. Dygna. Utmana kroppen. Cancern var en uppförsbacke. Do it. Plättlätt. En uppförsbacke. Min puls ligger stadigt på över 100. Det är inte bra. Men på nåt annat sätt är jag oförmögen att leva. Stundvis går det. Men jag är ansvarsless.