Spridning
Så när ryggen börjar bråka blir man nervös. Min har börjat göra det.
Jag bråkar tillbaka. Men när jag inte kommer ur fåtöljen på jobbet och min chef ser att jag kampar (inte på det sätt jag gör det utan hen tänker nog överprestation) så går jag hem med trött glädje. Lämnar min duktiga elev som skött det jag inte kunnat. Duschat en brukare med överrenskommelsen: "tar du nedre så tar jag övre". Jag kan alltså inte böja mig. Eller rättare sagt..böjer jag mig kommer jag inte upp. Min urstarka rygg har gett upp. Det har jag svårt att acceptera. Min rygg har alltid varit min styrka.
Efter att ha legat i ett dygn blir jag hungrig. Lönen är kommen men jag kan inte handla. Kylen är tömd och maten är slut. Och här ligger jag. Upp å hoppa!
Går inte. Arg, hungrig och frustrerad hivar jag bort min nyinköpta Temupurmadrass in i vardagsrummet. Madrassens fel. Positivtänk.
Samtidigt fladdrar tanken om skelettcancern förbi. "brukar börja i ryggslutet". Får skjuss att köpa ny madrass. Kung på Jysk. En hård. Bjuder mig själv på massage. Men ryggslutet rådde den inte på. Dom anföll min kropp från två håll i en timmes intensiv thaimassage. Ryggen ville inte. Är det diskarna? Hopp. Hoppas. Då behöver jag jag stärka korsett/buk. Logik.
Innerst inne tror jag att allt blir bra. Tills fakta finns. Och är den faktan inte till fördel kommer nästa drag: jag ska ge den. För det är så jag är.