Ur singelkvinnligt perspektiv.

Ni trötta män - trötta av olika orsaker och på olika vis som väntar på ängelen och själsfränden och är så där vänligt inställda tills den dag ni inser att att ängelen flyger vidare på egen hand. Helt fräckt. Då bubblar det till i den vänvillige trötte mannen. Den vänvillige trötte blir arg på den för honom givne själsfrändens plötsliga självständighet. Den som fängslat honom så. Trötte mannen kände sig försmådd. Av ängelens ointresse. Han som hade så mycket att erbjuda! En singelkvinna. 

Och den trötte mannen är fortfarande gift eller i ett förhållande.

Till er i andra änden av förhållandet; vad får er att tro att just er man är exakt den stora kärleken singelkvinnan letat efter? Så är det naturligtvis inte. Hon har med ALL säkerhet redan mött den stora kärleken som förmodligen är anledningen till att hon är singel. Den kärleken som gav henne kraften att flyga på egen hand. 

Trötte mannen och hon i andra änden av förhållandet fattar ett gemensamt beslut: singelkvinnan famlar i mörker. Singelkvinnan har enat dem. 

Och ängelen, något svärtad, flög vidare, borstade av sig, tvättade omsorgsfullt ett litet skärsår där hon landat på en skör gren. I ett kastanjeträd. Hon blickade uppåt - genom grenverket - sträckte sig mot trädkronan. Nådde den. Tog sats. Flög vidare.

The first cut is the deepest