Positivitetsförbannelsen

(När man gnällt lite kommer positivhalaren)

-Gör något åt din situtation. Tänk positivt. Din kropp känner dina tankar.

Är min situation fel?
Undrar jag.
Jag undrar även om det finns fler som tänker så.
Det väller visdomar från alla håll och kanter nuförtin som antyder
Att man inte duger som man är
Av människor som säger att man duger som man är
Hur började detta? När? Varför?

Förändra. Förlåta. Förglömma. Släppa taget.
Konceptet är detsamma.
Lite Poff sådär.
Var inte förgiftad. Vad tusan det nu innebär.

- Vad brinner du för?

- Jag går på sparlåga.

Men..Sätt mål. Tro på dig. Se framåt. Släpp. Var inte rädd för att vara egoist eller göra slut med allt och alla på din väg mot inveckli.....utveckling.
Poff!
Vi ska se inte se framåt.
Inte bakåt.
Utan HÄR.
Se utanför boxen.
Men på ett nytt sätt.
Som kanske hamnar innanför boxen. Tada. Som det kan bli.
Vara närvarande.
I nuet.
Fast under reglerad tid.
Inte ta in negativitet.
Tänker på min kompis som fått panikångest. Det är jäkligt negativt. Av henne.
Att få.
Andas. Inte såååååå
Såhär?
Tja.Kanske.
(helt fel alltså)
Egentligen är detta inget nytt. Men internätandet gör att det väller in.
Det räcker.
Efter 6 årtionden samlas lite i ryggsäckarna.
Och det gnisslar rejält i hjärnan när toleransen för andras känslor och livsval ifall det fanns något blivit så låg
Som den är idag
Nu


-Har du någon passion?
-Vad brinner du för?

-Det låter så väldigt. Så mycket.

Har du tänkt så långt?

-Längre än vad?

-Än du tänkt.
För herregud!
Du har brunnar att ösa ur!
Du är innovativ, intelligent och driftig!

-Jo jag vet det.

-Ja? Du kan bli vad du vill!
Sätt upp mål.
Delmål. Först.
Sedan betar du av dem.
Det finns inga gränser för hur långt du kan nå.
ALLA kan.
Det gäller bara att vara disciplinerad.
Positiv.
Ha rutiner.
Använda kroppen och äta bra!

-Vart ska jag nå?

-Du kan nå vartsomhelst!
Utmana dig själv!

-För att?

-För att du ska bli DITT bästa!

-Ok. Jag är inte MITT bästa nu menar du?

-Nej...alla kan utvecklas och nå en högre potential.

-Har du nått din?

-Nej inte än. Men jag på god väg!

-Är leva nån jävla tävling?

-Va? Nej nej...jag menar inte så. Jag menar bara att alla
har större potential än dom tror och att det finns enorma resurser inom oss som
bara väntar på att få ta plats. Det finns inga gränser! 
Men det gäller att vara positiv!

-Sprida glädje och ljus och det menar du?

-Ja det är en bra början!

-Förlåta, springa, yoga, meditera och djupandas? Äta veganskt?

-Haha! Du är ju kul du.

-Jasså? Då sprider jag lite glädje iallafall. Kul.

-Ja men du måste inte göra allt på en gång.

-Ok. Skippar att djupandas.

-Det går inte att nå fram till dig känner jag.

-Hur känner du det? Beskriv känslan.

-Du förstår inte hur jag menar.

-Hur vet du det?

-DET känner jag!

-Då känner du nog även att jag är ohyfsat ok med att inte nått min yttersta potential för det kommer att ta 214 liv har jag räknat ut så nu är jag
ok med att vara en skitbitter, glad, ledsen, introvert, extrovert, övertänkare (finns det undertänkare?), arg, mild, realistisk, kreativ, lat, givare, känslig, tagare, lyssnande, frånvarande människa efter behov. Trots att jag vet att jag förmodligen skulle varit en ypperlig mezzosopran. Eller dansare. Eller börshaj.

-Men det är inte för sent!

-Men guuu va bra att du säger så. Då ska jag träna på det. Vilken energikick jag fick nu.

-Du ser!

Vad brinner du själv för då?

-Jag? Att hjälpa människor. Jag älskar det!  Och det får även MIG att utvecklas som människa. Giveantake du vet. Hjälpa. Ja hjälpa andra är det jag brinner för! Det ger mig en sådan enorm glädje att få glädja! Att göra andra glada och hjälpa andra att må bättre!

-Ge inte upp din dröm. Dom söker undersköterskor överallt.


Själv behöver jag en livslång vila.