Till min mor
Jag har lyssnat på så många människors själar och tongångar sedan tidig ålder att jag är som en hypersensitiv megafon. Fast jag sänder inåt.
Till mig. Folk öppnar sig för mig. Vet att jag förstår dom. Kvar blir en trasa.
Jag är uttjänt som förstående lyssnerska.
Lyssnat på alltför många och alltför tidigt och alltför oförberett och
nyfiket i min vilja att förstå.
Jag kom att älska de människor som inte kunde uttrycka sina själsliga tillkortakommanden - älskade dem villkorslöst.
Även om de gjorde mig illa...
Jag förstod ju.
Kunde hantera det. Det var mitt hem.
Nu har jag slutat lyssna.
Jag har tentat.
Nu är min tid för vila och återhämtning från de vilsna.