Cytostatikan. Och livet efter cancern. Rosa oktober.
Var glad att du överlevde.
Varför smakar alltid överleva så kasst i det sammanhanget?
Jo därför att det trasar sönder de mest välvilliga familjekonstellationer.
Därför att att man inte alls "kämpat". En nål, sörja. Svälj. Inga konstigheter.
Därför att man förlorar ork. Värsta fienden.
Varför smakar alltid överleva så kasst i det sammanhanget?
Jo därför att det trasar sönder de mest välvilliga familjekonstellationer.
Därför att att man inte alls "kämpat". En nål, sörja. Svälj. Inga konstigheter.
Därför att man förlorar ork. Värsta fienden.
Därför att man förväntas "ta hand om sig själv". Yoga. Jogga. Meditera.
Därför att kraven på dig som människa nu är jävligt höga.
Därför att "livet ska vända". Nä.
Därför att de som inte har ett starkt socialt kontaktnät ställs helt själva efter färdig behandling.
Därför att man förväntas vara glad att vi har ett så fint välfärdssamhälle. "tänk om du bott i USA"
Därför att vi tror att de midikamenter vi fått var saliggörande.
Därför vi tror att det sammansvetsat en familj. Woops! Kan bli tvärtom.
Därfor vi tror att utan min man, barn, släkt, vänner, aliens eller whatever inte hade klarat det.
Men det är så fel. Alla klarar av det. Alla.
Livet efter är svårare. År efter år.
Meltzer beskriver det så bra:
Därför att "livet ska vända". Nä.
Därför att de som inte har ett starkt socialt kontaktnät ställs helt själva efter färdig behandling.
Därför att man förväntas vara glad att vi har ett så fint välfärdssamhälle. "tänk om du bott i USA"
Därför att vi tror att de midikamenter vi fått var saliggörande.
Därför vi tror att det sammansvetsat en familj. Woops! Kan bli tvärtom.
Därfor vi tror att utan min man, barn, släkt, vänner, aliens eller whatever inte hade klarat det.
Men det är så fel. Alla klarar av det. Alla.
Livet efter är svårare. År efter år.
Meltzer beskriver det så bra:
"Det var inte helt rätt person som cancern satte sig på. Om det var det den ville lära mig. Jag har för fasen försökt att fånga varenda stund hela tiden, för att jag har alltid varit så rädd för att det kan vara över i morgon, säger hon.
Cancermedicinen
Christine Meltzer pratar också om den cancermedicin hon fortfarande äter, fem år senare, och som hon antagligen kommer att få äta i minst fem år till.
– Det är som att ha PMS varje dag. Den här medicinen gör att man är så här nära gråt och att livet är ett helvete. Och något som man aldrig pratar om är vad cellgifterna gör med en. Ja, de räddar liv. Men det påverkar hela kroppen. Hjärnan ”fuckar” ur, säger Christine Meltzer."
http://www.mabra.com/christine-meltzer-cancern-livet-ar-ett-helvete/