Till pappa
Idag är det mors dag.
Som jag ville bli älskad av dig mamma. Jag kämpade i 50 år för att du skulle ge mig ett tecken på att jag betydde något för dig och att du skulle säga "jag älskar dig". Men du hade inte förmågan. Inte förmågan att känna så för ett barn. En tonåring. En vuxen. Du som skaffade 2 barn för att det "skulle vara så".
Detta som började som en cancerblogg får därför i två meningar symbolisera dig med ditt sista uttalande.
-"mamma....jag har fått cancer..."
- "jahaja........men du är väl gammal nog att ta hand om dina egna krämpor?
Som jag ville bli älskad av dig mamma. Jag kämpade i 50 år för att du skulle ge mig ett tecken på att jag betydde något för dig och att du skulle säga "jag älskar dig". Men du hade inte förmågan. Inte förmågan att känna så för ett barn. En tonåring. En vuxen. Du som skaffade 2 barn för att det "skulle vara så".
Detta som började som en cancerblogg får därför i två meningar symbolisera dig med ditt sista uttalande.
-"mamma....jag har fått cancer..."
- "jahaja........men du är väl gammal nog att ta hand om dina egna krämpor?
Pappa som hade svårt att ta sig fram för egen maskin och inte kunde gå mer än ca 50 meter efter en inre blödning samt en stroke tlll följd av en operation satte sig på tåget direkt och tog sig från norrland till söder med byten och därtill ovan vid tågresor och kom till mig. Han var utmattad. Jag var utmattad. Han följde mig till min cytostatikabehandling och när ångesten kröp på mig på natten så tog han min hand och klappade den ovant och kärleksfullt och sa att "det blir bra, det blir bra, det blir bra, det blir bra ska du se.."....tills jag somnade. Jag var äntligen trygg. Det tog 53 år.
Så idag är det din dag. Bara din. Grattis på mors dag, pappa. 💗