Stoisk?
Känner att jag vandrar mellan stoiskhet och total blödighet. Från stark till svag. Från vetande bättre till välkomnande sämre vetande. Välkomnande därför att vi som har haft cancer förväntas genomgå någon form av metamorfos. Det gör vi. Allihop. Men oftast syns det inte utåt. Vill inte föringa. Någon eller något.